Aguirre - Guds vrede (1972)

Aguirre – Guds vrede (tyska: Aguirre, der Zorn Gottes) är en västtysk film från 1972 med manus och regi av Werner Herzog och med Klaus Kinski i huvudrollen. Filmmusiken skrevs och framfördes av Popol Vuh, ett tyskt progressive rock/krautrockband som senare gjorde musik till flera av Herzogs filmer. Aguirre är en av regissörens mest kända filmer.

Berättelsen följer Lope de Aguirre, som leder en grupp conquistadorer ned för floden Orinoco i Sydamerika för att söka efter det legendariska guldlandet Eldorado. Det minimalistiska förhållningssättet till berättelsen och dialogen skapar en känsla av vansinne och förstärker känslan av övermod i mötet med Amazonas överdådiga och oresonliga djungel. Filmen är en fiktiv berättelse men löst baserad på den historiska personen Aguirre. Vissa personer och situationer kan ha inspirerats av Gaspar de Carvajals berättelse om en tidigare expedition i Amazonas, men Carvajal var inte med på resan som skildras i filmen.

Aguirre var det första av fem filmsamarbeten mellan Herzog och den labile Kinski. Herzog visste att Kinski skulle vara perfekt i rollen som den vansinnige Aguirre, men regissören och skådespelaren hade olika åsikter om hur rollen skulle spelas och hamnade i ständiga konflikter under filminspelningen. Kinskis legendariska vredesutbrott skrämde filmteamet och lokalbefolkningen som hjälpte till vid inspelningen. Filminspelningen drabbades även av ovanliga svårigheter. Filmningen skedde i regnskogen i Peru på bifloderna till Amazonfloden i Ucayaliregionen under en slitsam femveckorsperiod. Skådespelarna och det övriga filmteamet klättrade i berg, trängde igenom tät vegetation för att öppna vägar till de olika inspelningsplatserna i djungeln och färdades på förrädiska floder på flottar som byggts av lokalbefolkningen.

Filmen fick genomgående bra kritik vid premiären och utvecklades snart till en internationell kultfilm. Flera kritiker har utnämnt filmen till ett mästerverk, och den har förekommit på Time Magazines lista över "De 100 bästa filmerna någonsin". Filmens estetik och berättarteknik kom att få stort inflytande på Francis Ford Coppolas film Apocalypse från 1979.